Det närmar sig. Efter två och ett halvt års arbete så är det snart dags för debutromanen Sprickan i fasaden att se dagens ljus.
Vad har boken för bakomliggande tema?
Jag gillar snabba spänningsromaner och att bli underhållen när jag läser. Samma sak med filmer och serier. Det får gärna vara smått overkligt och serier som The Green Arrow och Flash går hem hos mig. Därmed inte sagt att boken på något sätt liknar dessa. Men om du letar efter en något väldigt litterärt, seriöst och djupt att läsa är det kanske fel bok.
Sprickan i fasaden är enligt mig och testläsare en underhållande och någorlunda lättsmält historia, även om den har mörkare undertoner. Det bakomliggande temat som jag har velat undersöka är framför allt vad människor kan göra hur pengar. Hur långt är vi beredda att gå och vilka konsekvenser är vi beredda att ta? I boken finns det karaktärer som kan gå hur långt som helst och andra som sätter mer moraliska och mänskliga värden före.
Hur blev boken till?
De första grunderna till boken tog form under pendling till och från arbetet. Min hjärna går bananas med idéer när jag sitter själv och numera har jag lärt mig att skriva ner det som dyker upp. Ibland missar jag att hälsa på personer jag möter på vägen – det beror på att jag är i min egen värld och umgås med karaktärerna! Att jag ser lite dåligt på långt håll kan också bidra.
Till en början så var historien i manuset en helt annan än vad den är idag. Tanken var att handlingen skulle utspela sig på Stockholms universitet 2002, vilket är samma år som jag själv började där. Huvudpersonen Emelie (som till en början hette något helt annat) skulle ha en spännande bakgrund och ha bott i Nepal där hon utvecklats till något av en superhjälte.
Det visade sig dock att det var bättre att faktiskt väva in händelserna i Nepal i själva historien. Den hemska situation som Nepal befann sig i under början av 2000-talet, med inbördeskrig och politiska oroligheter, har blivit en kuliss för hela handlingen. En av de roligaste delarna av skrivandet är research och det är med stort intresse jag har plöjt böcker, gamla tidningsklipp och andra informationskällor.
Att skriva en roman är annorlunda än att skriva kortare historier och väldigt annorlunda mot att skriva rapporter i arbetet! Skrivhantverket är en konst som jag kommer att fortsätta utveckla så länge jag lever. Under de åren manuset har växt fram har jag läst otaliga böcker om att skriva skönlitterärt och dramaturgi. Jag har även gått romanskrivarkurser och manuset har tagit några vändor med en lektör. Varje bok du läser, varje ny skriverfarenhet bidrar till utvecklingen. Framför allt lektörsgenomgångar och feedback från testläsare har bidragit väldigt mycket till att komma i mål med manuset och att göra boken till det den är idag.
Jag hoppas att du kommer ha lika roligt att läsa den som jag har haft av att skriva den!