Karaktärerna i Nepalsviten

Sprickan i fasaden (2022) är den första boken i Nepalsviten. Karaktärerna har vuxit fram under lång tid men den viktigaste karaktären att forma var huvudpersonen Emelie Ekberg. Hon hette flera andra namn (bland annat Hedda) innan jag slutligen landade i att hon skulle heta just Emelie.

I bokens början är det år 2002 och Emelie har tillbringat många år i Nepal. Hon bor i Tigerpalatset, i utkanten av Katmandu, tillsammans med den anonyma hjälporganisation Bagh Chal som hon arbetar för. Gruppens ledare, den andlige och vise Shekhar Rai, är både mentor och som en andra far för henne.

En stark kvinnlig huvudperson

Emelie är en stark kvinna, både fysiskt och mentalt. Det betyder inte att hon är känslokall eller stenhård, men hon kan ta hand om sig själv. Hon tvekar inte att ta till våld för att försvara sig eller sina nära, och hon har ett starkt rättspatos. Orättvisor i samhället och när utsatta personer råkar illa ut får Emelie att vilja gripa in. Helst direkt och utan planering.

Emelies högsta önskan, och det som drev henne till Nepal från början, är att hitta sin försvunna pappa. Han har varit borta i sex år, men hon har inte gett upp hoppet att finna honom.

Emelies bakgrund

Emelie är i tjugofemårsåldern då Sprickan i fasaden tar sin början. Hon har växt upp i Härnösand men har inga planer på att återvända till Sverige.

Emelies mamma dog när hon var liten och pappan försvann för sex år sen under en resa till Nepal. Emelie har alltid känt sig utanför under uppväxten, förutom i karateklubbens gemenskap. Innan hon åkte till Nepal blev hon bedragen av sin dåvarande pojkvän och bästa kompis. Strax därefter blev hon utesluten ur karateklubben, en orättvisa hon aldrig riktigt kommit över. Det enda hon har kvar i Sverige är systern Anna med familj.

Ett uppdrag att stoppa en illegal vapenleverans mellan Indien och Nepal förändrar allt för Emelie och gruppen Bagh Chal.